Ja, en morgon i mitten av förra veckan började det forsa vatten i källaren. Det var vår hydrofortank som började läcka och vi var tvungna att snabbt stänga av pumpen.

Snabbt samråd; har vi sparade pengar så det räcker, kan vi fixa själva, hur gör vi. Kom fram till att vi beställer en ny. Eftersom midsommar stundade så stannade Sverige av lite grand och först i måndags eftermiddag kom den. Efter lite grunnande kom vi fram till vilka delar, gängade övergångar och annat, som måste inskaffas. På tisdagen var vi bortresta hela dagen och på onsdagen kunde delarna monteras. Det var lite klurigt att få till och jag bävade för att alla kopplingar inte skulle vara täta, men det fungerade faktiskt. Vi hade då i en vecka fått bära vatten och spolat i toa med stor försiktighet. Släpa vatten till hönsen spara på disken, lite bökigt har det varit.

Reflexioner

Stökigt att behöva släpa på vattendunkar, men det fanns ändå vatten att släpa på, många i värden har inte ens det.
En lärdom, att kunna känna lite tacksamhet över hur bra vi har det. När jag nu vrider på en kran och det kommer vatten, känner jag en glädje, mitt eget friska vatten bara finns där, kallt och gott

En annan reflexion är att det här händer när jag och Lotta har semester, vi hade råd att köpa en ny tank och det är sommar, allt går lite lättare och vi är inte beroende av att pannan fungerar. Det hade kunnat hända i novembermörkret när det är som mest att göra på jobbet och kyla kräver att pannan går.

En annan mer materiell reflexion; Den gamla tanken är runt 45 år gammal, och de nya ser nästan exakt likadan ut. Det kan man kalla hållbar design!